Envig på Sandåkra - parafras av stora mått

Sade och skyndade ut genom porten den strålande Nillon, och Max, hans broder, gick med, och bägge i hjärtat hade en brinnande lust att komma i striden och kämpa. Som när omsider en gud åt ivrigt längtande bärshävare sänder ett flak sort gold, när de länge med glättade folkisar sorgerna dränkt med besvär och blåsorna domnat av trötthet, sålunda bröderna kommo till fröjd för väntande hankianer. Nillon sin vässade glidtackling under randen av strumptäckta benskyddet slog Adam omkull och livet i lemmarna släckte.
Men när dem varsnade strålögda gudinnan Ann-Cha, hur de förgjorde pungpinianernas män i den häftiga striden, genast i stormande fart från Kärrtorps höjd hon begav sig ner till det heliga Sandåkra. Men fort henne mötte AH, som det från Stureby såg, och som önskade hankianerna seger. Dessa gudomliga två nu mötte varandra vid eken. Härskarn AH var den förste som talte:
"Dotter av väldige morfar Anton, av vad orsak har du från Kärrtorp kommit nu åter i ilande fart besjälad av iver? Månne att skiftande segern igen åt pungpinianerna skänka? Aldrig vill du för hankianerna ömma, då nederlag hotar. Men vill du lyda mitt råd, som torde väl vara det bästa, låt oss då göra ett slut för idag på den rasande striden. Senare kunde de kämpa igen, tills målet med Hanks Heaven, då hos er, gudinnor, i hjärtat det beslutet står fast att förstöra den frejdade krogen."
Honom svarade då strålögda gudinnan Ann-Cha:
"Gott, fjärrskjutande gud, jag själv har nog tänkt på detsamma. Därför jag kom från Kärrtorp hit ner till pungpinianer och hankianer. Säg då, hur tänker du göra ett slut på den brinnande striden?"
Härskaren AH då svarade henne:
"Låt oss nu egga den kraftige, bollbetvingande Nillon, så att han ensam går fram och utmanar någon pungpinian till att i envigskamp honom möta i den gruvliga striden. Häpnande skola väl då dina benskyddsbeklädda pungpinianer låta en envigskämpe gå fram mot den härlige Nillon."
Sade. Då lydde på stund strålögda gudinnan Ann-Cha.
Som när för västanvind en krusning går vitt över havet, då det blåst nyligen upp, och det svartnar på väldiga djupet, sålunda radade lederna sig av pungpinianer och hankianer vitt över planen. I härarnas mitt nu talade Nillon:

"Hör nu på mig, ni hankianer och benskyddsbeklädda pungpinianer, att jag må säga er det, som hjärtat bjuder mig tala. Ederna sist fullbordades ej av den höge domaren, utan i vrede mot oss förlänger han striden för båda, tills dess antingen ni förstöra det ölfyllda Hanks Heaven eller själva bli fällda i striden vid Ica Högdalen. Dock, bland er finns ju allt vad Pungpinan har av yttersta hjältar. Vilken av dessa som nu känner lust att möta mig i envig, träde ur hären fram för att kämpa mot frejdade Nillon!"

Ni har just läst en parafras av Iliaden av Homeros, eller Slaget om Sandåkra så som verket även är känt. Om någon vågade gå upp för att möta frejdade Nillon i envig samt hur den eventuella striden slutar lämnas till läsarnas fantasi att avgöra. Fler klassiska verk i modern tappning kan - beroende på efterfrågan - komma att publiceras på Vänskapens blogg. Tills vidare, adjö!